Livets hårds skola...

Jo, livet är tufft att leva.
Som ni vet har jag och mina anhöriga härdats i livets skola mer än andra. Alla har vi våra motgångar men det har varit lite väl tätt på given för vår del.

Det vi råkat ut för har vi inte valt själva! Vi har tvingats in i detta helvete. Jag blir aldrig densamma Anna igen, en del försvann 9 mars... eller jag blev en annan efter det, en ny Anna med mer erfarenhet. Livet är orättvist!

Jag är så tacksam över att jag har min käre make. Han är mitt allt! Det är ovärderligt vad mycket han betyder för mig och han har stått pall för allt när det stormat som värst. Vi har snart varit gifta i 10 år och det bästa av allt är att han är bara min ;-)

Det finns en låt med Keith Urban som är så himla bra, Making memories of us.
"I´m gonna make you this promis... if there´s life after this... I´m gonna be there to meet you with a warm wet kiss."
Jag vet att min kära "gube" kommer att vänta på mig den dagen då den kommer.

Läste på fb idag om en som hade tankar på att lämna jordelivet. Huvva, det ger mig gåshud och en klump i magen. Stackars människor som har de tankarna men ännu mer synd är det för dom som blir kvar här. Ingen kan sätta sig in i hur det är att vara en av dom som blivit lämnad om man inte varit ut för det själv.

Livet har så oerhört mycket att ge om man bara tar chansen. Jag har lovat mig själv att ta mer chanser till att träffas och umgås med mina nära och vänner, vi lever ju bara en gång eller?
Det är ju trots allt supertrevligt att bara umgås. Lägga ner prestigen att det måste vara städat och fixat, utan huvudsaken är att man träffas och gör något kul tillsammans.

Ta hand om er och varandra!

Kram