Det gör så ont även fast jag vet att hon har det bättre nu men saknaden värker i mig. Ringde till mamma nästan varje dag och vi pratade om allt möjligt, mest vardagliga saker, dom samtalen saknar jag väldigt mycket. Bara att få ringa och berätta när barnen är sjuka eller när man gjort något speciellt, ja vad som helst. Att kunna sitta på varsin sida om bordet och prata om ditt och datt över en kopp kaffe var något man tog lite förgivet men som var oerhört betydelsefullt.
Mamma är mamma, oavsett frisk eller sjuk, stark eller svag, mamma är ändå mamma och vi har bara en.
Malou säger att mormor är trasig och bor i himlen.
Nu i ro, slumra in, allra kärestan min,
låt en ängel ta din hand, bort till drömmarnas land,
och låt tankarna fly, till en ny dag ska gry.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar