Min tjej har många tankar kring död och begravning. Det är ju inte så konstigt att hon har funderingar kring det här med tanke på allt som hänt de sista åren.
Igår när vi åkte förbi kyrkogården ropade hon högt i bilen "-Titta där är himlen!" Ja, vad säger man. Hennes mormor är ju begraven där och vi säger också att hon är i himlen.
"Varför går man till kyrkogården trots att man inte får träffa dom som ligger där?"
Jag berättade att kroppen finns på kyrkogården men själen finns i himlen. Att man vill göra fint på kyrkogården och tända ljus. Då poppade nästa fråga upp. "Vart parkerar dom bilen när de åkt till himlen?" Hm... vad säger man?
Hon funderar också mycket över vart man finns innan man föds. Ibland pratar vi om saker och ting som hände innan hon fanns men vart fanns hon då? Inte heller alldeles enkelt att förklara. Går det att förklara? Finns det några rätta svar på några av hennes frågor? Det är väl att svara så gott man kan antar jag.
Kramizar Anna
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar