onsdag 10 mars 2010

Ett år av sorg

Det är nu ett år sedan min käre bror valde att lämna oss.
Tiden går fort men för mig känns det som igår när min pappa ringde.
Kan fortfarande känna alla känslorna som bubblade inom mig då.
Förtvivlan, sorgen, ilskan, frustrationen... och alla frågor.
Den stora frågan jag ställde mig då finns fortfarande kvar - VARFÖR?

Ibland får jag frågan hur man orkar leva med det här i bagaget.
Vad har jag för val? Jo, jag kan välja att inte leva livet fullt ut, bli tyngd av min sorg och låta det färga mina nära och kära. Eller, jag kan välja att leva livet och ta tillvara på vad det har att ge.

Jag har valt det senare. Trots att sorgen gör oerhört ont inombords har jag valt att leva livet.
I all sorg och alla rullande tårar har jag blivit så mycket bättre på att se ljusglimtar. Har lärt mig värdera och prioritera det som finns omkring mig på ett annat sätt.
Jag ser världen med andra ögon nu men däremot känns det inte som om tiden kan läka detta sår min bror gett mig.
Som en bekant sa till mig: "Det förblir ett öppet sår men det kanske läker lite i kanterna"

Omkring mig har jag min fantastiska familj och framför allt min man. Han är den bäste för mig.
Ofta kan det vara de svåra och sorgefyllda stunderna som gör par starkare och det har vi verkligen fått erfara. Vi är det bästa för varandra.

Livet är en enda lång lektion, man lär så länga man lever.

Ta hand om er och ta tillvara det ni har omkring er.
Kramizar

5 kommentarer:

Anonym sa...

Vad du är duktig Anna. Har handlat hem en hel del material för scrapbooking,är så sugen på att komma igång !!! Vet bara inte om jag duger till det !!!
Håll tummarna !!!
Kram Ingrid

Fjällbruden sa...

Hejsan!

Klart du kan scrappa. Alla kan, det är just det som är så bra med scrapbooking för alla kan klippa och klistra. Det är en studiecirkel varannan vecka där vi träffas och umgås lite men även ger varandra tips och ideér. Kom och kika om du vill.
Jag håller tummarna!
Kram Anna

**Mallalina** sa...

Hej och tack för kommentaren i min blogg. Försöker sätta mig in i er sorg men...näe jag kan inte föreställa mig hur det skulle vara. Du har en fin attityd till hur du ska hantera det. Bra Anna! Vi ses på i morrn!

Katarina sa...

Jag vill bara säga att jag tycker om dig Anna. Du är en fin människa.
Kram Katarina.

Fjällbruden sa...

Det är så sant, det går inte att föreställa sig det men jag tycker att det är en fin gest att man försöker.
Tack för era hälsningar till lilla mig. Kram till er båda!